Hur kan du ha mage att göra som du gör? Jag har suttit och lyssnat på dig när du vart ledsen, när du tyckte familjen stängde ute dig, när du mådde som sämst. Men nu då? Hur fan kan du låta mig genom gå samma sak medan DU står på sidan av och ser på utan att ens försöka göra något?? Hur kan du sitta där du sitter och inte fatta varför jag blir sur på dig? Jo jag har svaret: du TROR du mår bra nu. Du har din familj som helt plötsligt ser dig men bara dom DU ser.

Sakta men säkert börjar de gå upp för mig vad fan jag sysslat med! Jag har gråtit MED dig för att visa dig att jag finns, att jag bryr mig om dig. Jag har tagit strider med en så fruktansvärt betydelsefull människa för att skydda dig! Men det jag inte tänkte på är att du Fortfarande inerst inne var samma gamla du.

Jag trodde att jag åtminstonde skulle få bli sedd på ett annat sätt...men hade tydligen fel pappa!

Nu ligger jag här i sängen och tankarna brottas i huvudet..tankar jag inte ska behöva ha!! Tack vara dig..eller er kanske jag ska säga!

Alla förväntar sig att jag ska förstå hur alla andra mår men ingen jävel FATTAR vad jag har fått gått igenom, vad jag har fått suttit och lyssnat på. Jag kopplar bort mina egna problem för att hjälpa andra, så har jag alltid funkat och det spelar ingen roll om det är en främling eller familjemedlem.
Att se en människa må dåligt är det värsta jag vet men att inte få hjälp själv är nog värre..

När jag sen råkar yttra mina åsikter om saker nä, då är det jag som har fel?? Och jag som beter mig illa ..

Nä..ni kan sitta där i kumla och uggla och disskutera om jag är gravid eller inte, om hur mycket jag "ljuger" osv..jag själv ska försöka ta tag i mitt liv om de så ska vara med er eller inte.

Ni vet vart jag finns och JAG tänker då inte komma krypandes även fast jag vet att ni sitter där och tror det. Jag kan erkänna mina fel men kan du mamma?

Det är så här jag känner...