fortsättning..

Jag och Marcus duschade och sen gick vi och la oss, och klockan var då runt 00.00

Lilla Melicia hade lagt sig till rätta och låg nu som en "normal" avslappnad katt vilket både jag och marcus tyckte var kul och skönt!

*Klicka för att få bilderna större*

Marcus somnade ganska så direkt och jag låg och glodde lite på tv;n och mobilen eftersom jag inte alls var trött. Men efter ca 1timme kände jag att det var dax att krypa i säng. Men jag hann lagom lägga mig till rätta och hann precis slappna av (00.45) När jag helt plötsligt hör ett rassel och sen en massa smällar. Min första tanke var att hon försök hoppa över grinden som vi hade stallt för köket eller upp på bordet. Men oj så fel jag hade!!

För att inte skrämma henne tände jag i badrummet (som ligger mitt i mot köket) och för att det inte skulle bli för ljust! Det första jag får se är en vriden skräckslagen katt med öppen mun och slem runt hela munnen och ögon viter som synns, hon ligger tryck under skåpluckan och krampar! Jag vänder mig och springer till sovrummet och får tag i vårat överkast och springer sen kvickt tillbaka och lyckas få tag i henne och hålla en tryckt till kramperna slutat. I samma stund hade marcus vaknat och sprungit in till köket för att se vad som hänt och ljudet som Melicia fick ur sig går att beskriva som andnöd, tjockt slem och panik! När jag känner att hon slappnat av i kroppen och började SAKTA men säkert andas normalt så säger Marcus att han ska ringa E.

såg precis att det ser ju ut som om hon ligger i ett hjärta   

vi pratar i ca 10min och diskuterar vad anfallet kan ha vart sen ser jag hur det börjar rinna ur mun på henne och hur nacken börjar rycka..jag ber marcus ge mig en kökshanske FORT för att slippa riskera att bli biten och sen kommer ännu ett anfall! Jag kunde verkligen känna paniken i henne och pratade lugnt med henne igenom kramperna och jag skaka något fruktansvärt i kroppen! När hon åter igen lugnat sig så låter vi det vara och skulle höra av oss till E igen om det blir värre.

Jag sitter med henne på golvet och klappar henne och jag å marcus pratar om hur fan vi ska göra! Jag tänker inte lämna henne eller ens låta natten gå i med hennes tillstånd. Efter 40min får hon sitt 4e(!) anfall och denna gång kunde inte jag hålla tårarna borta och kramperna blev bara värre och värre och nu när hon krampade knakade det i nacken på henne och ljudet var fruktsvärt otäckt och det lät (ursäkta ord valet)  som om någon bröt nacken på henne! Vi och E kommer överens om att ringa Strömsholm djursjukhus och vi gör upp att vi ska komma in med henne omedelbart!! Innan E kom och hämtade mig och Melicia hade hon 2anfall till, så sammanlagt 6anfall på 1timme! och det knakade mer och mer i henne för varje gång.

Resan till S-holm tar lite över en timme och jag var nästan säker på att vi INTE skulle hinna in. På väg in får hon 2anfall till men det sista anfallet orkade inte kroppen med och kramperna/rörelse var väldigt små men kroppen var stel som en pinne!

andningen var tung och hon var så gått som livlös när vi bar in henne och veterinären kollade på henne och skakade bara på huvudet och sen tog han fram en spruta som redan var klar till henne.

Veterinären har sätt många magra katter med detta var bland det värsta dom sätt!!

Vi stod vid hennes sida och strök på henne för att visa att:

*vi är kvar och är kvar tills du slutar kämpa!.. *

nä usch!! Detta var det värsta jag har vart med om men att veta att hon fick ett bra slut på sitt lidande är vi fruktansvärt glada över!!

Denna tappra kissen har satt sitt lilla tass avtryck i oss..

Det blev inte mycket sömn i natt eftersom det istället fick bli en tur till Strömsholm djursjukhus!

Älskling ringde mig 16.15 och talade om att dom hittat en  katt på hans jobb. Han berättade att katten var mager, rinnig i ögon och näsa och han trodde även att det var en kattunge! Jag sa åt honom att hålla katten skilld från andra hundar och katter så länge så skulle jag komma så snabbt jag kunde så jag kunde ta en titt på missen.

Jag packade ner en flaska ljummet vatten och några tussar så jag kunde badda ögon och näsa.

När jag kom fram till marcus jobb med hjälpa av fina sanna som kom och hämtade mig och deus så fick jag mig en ordentlig chock! I marcus knä sitter en liten katt som var så mager att...aa..det var precis att huden orkade hålla upp benen i kroppen! Det fanns ingen stymmelse till fett..bara ett stort huvud meed ledsna bedjande ögon!

Jag kollade kön att kunde konstatera att kissen var en hona och ingen kattunge (tippade runt 1-2år)..ögonen var kladdiga av näsan snorig. Jag tvättade försiktigt ögonen och näsa och fick det rent och så kom vi fram till det att vi tar med oss henne och tar henne till veterinär, för att låta henne vara ute en natt till fanns inte på världskartan!!

Marcus ringde till alla nära vet.stationer men alla hade stängt! Tillslut får marcus tag på en jätte trevlig veterinär som talade om hur vi skulle göra och att vi skulle avvakta tills morgon dagen! Jaha..tänkte vi..nu blev vi helt plötsligt med katt!

Vi åkte till en liten pryl affär där vi vet att dom säljer en massa kattmat av olika slag och väl där tyckte dom att vi gjorde ett bra jobb genom att ta hand om katten så dom sponsrade oss med kattsand och mat!  

TACK!

Sen åkte vi hem och kom på att kissen måste få ett namn så hon känner sig lite betydelsefull..så Sanna kom på namnet Melicia och så fick det bli! Vi gjorde iordning en liten bur i köket hon kunde ligga i och hon fick både mat  och vatten och  oj vad hungrig hon var!! Hon kvicknade till lite och Marcus kom på att vi skulle ringa en vän till familjen som föder upp katter och be om råd. Men efter 2st samtal bad vi henne komma hem till oss och ta sig en titt på Melicia!

(då jag inte nämner namn i bloggen utan personens tycke så kallar vi henne E) Så E kom tsm med sin Karl och båda kunde konstatera att detta var bland det värsta dom någonsin sätt och vi fick en massa bra mat till henne som skulle bygga upp hennes styrka och kondition. Dom var kvar länge och pratade och hur vi skulle göra och under den tiden började lilla Melicia göra små små framsteg till att försöka tvätta sig, sitta upprätt och lyssna efter ljud. Tillslut åkte E och hennes karl hem och vi kom fram till att vi skulle höras av via telefon dagen efter eller hon läget skulle förvärras...och läget skulle förvärras på det mest otäckaste sätt jag någonsin kommer vara med om....

Fortsättning kommer...